När jag var i tonåren och inte riktigt visste vad jag ville eller hade lust med att läsa lånade moster Suzanne mig tre pocketböcker, deckare om advokat Samuel Rosenbaum. Målbrott, Bländverk och Sista vittnet handlade det om. Och oj, de plöjde jag ganska omgående! Det är Olov Svedelid och Leif Silbersky som skrivit serien, och det finns ett helt gäng böcker – jag trodde inte att det fanns så många som det gör. Har sedan dess läst ett gäng till… Straffspark, Dödens barn, Dina dagar är räknade, Svart är dödens färg och nu, Villfarelsen, som jag fann på loppisen hos tanterna.
Böckerna om Rosenbaum är himla kluriga, och rättegångsskildringarna tenderar att vara rätt långa, vilket jag gillar. Det blir så fasligt spännande. Och Rosenbaum själv är en intressant karaktär. Han har överlevt Auschwitz, förlorade sina föräldrar, sin fru och sin son, och kom till Sverige med de vita bussarna i mitten på fyrtiotalet. Man får en liten judisk kulturdos i varje bok vilket är lite roligt. Pappa stör sig på det, han menar att samma saker upprepas, och det är väl kanske sant… men jag vet särskilt att jag lärt mig allt om Sedermåltiden vid Pesach i en av böckerna. Inte fy skam, jag imponerade på David i alla fall 😉 Under senare år när Rosenbaum är riktigt asgammal dyker en yngre släkting till honom upp, notarie Rhea Moser som studerar till advokat, och hon tar större plats än han själv – vilket nog är bra för som sagt, vissa saker upprepas lite väl ofta.
Man blir alltid överraskad av slutet. Det kan jag säga utan att säga för mycket. Mer än så kan jag knappt säga utan att ge bort hela handlingen. Det är prekärt med deckare! Men om man gillar smarta deckare som inte tar en vecka att ta sig igenom så ska man absolut kika på Rosenbaum.
Stories from the city, stories from the sea 