Jag har varit svag för Linda Skugge sedan jag hittade hennes samlade krönikor i en bokhandel i Falkenberg för typ inga pengar alls någon gång i femton-sextonårsåldern. Nog för att jag inte håller med om allt hon skriver, men jag gillar hennes sätt att skriva. Har inte läst alla hennes böcker, men Saker under huden gillar jag skarpt, för att inte tala om Men mest av allt vill jag hångla med nån, hennes tonårsdagböcker. Ah! Och så romanen Ett tal till min systers bröllop också som jag älskar.
Lindas bästa / värsta innehåller krönikor från den första samlingen, 1993, och fortsätter till 2008 när hon slutade på Expressen. Oj, vilken utveckling som kartlagts! Man skrattar gott åt de tidiga artonårskrönikorna om Suede och poppojkar som bleker håret i spannar med kiss i och hur snygg Olle Ljungström är. Och innan man vet ordet av är Linda gift trebarnsmamma i förorten. Nog för att hon gifte sig med en av sina idoler 🙂
Anyway. Snabbläst, men nog för att man får tänka också. Om vänskap och kärlek och mobbing, genus, skola, politik… Linda har alltid haft mycket att säga. Och det har hon definitivt fortfarande. Go Linda, du är fortfarande min idol.
Stories from the city, stories from the sea 