Älskade Maria Gripe som ”ung vuxen”. Särskilt Tordyveln flyger i skymningen. Vilken roman det är alltså. Skuggböckerna gjorde också stort intryck på mig. Jag har Skuggan över stenbänken här någonstans i hyllan som jag vill minnas att jag köpte på bokrean nån gång för ett antal år sedan, men hade glömt uppföljarna så jag beställde …och de vita skuggorna i skogen på biblioteket och sträckläste den (typ) inatt (reds anm: detta var alltså typ en månad sedan!) när jag inte kunde få någon ro.
Året är 1912, Berta har nyss fått reda på att familjens jungfru Carolin i själva verket är hennes halvsyster, och nu är de fjorton respektive sexton år gamla och ger sig iväg för att arbeta på ett slott i Småland, som sällskapsungdomar till tvillingparet som finns på slottet, Arild och Rosilda. De söker en flicka och en pojke, men på något vis får Berta och Carolin plats i alla fall. Hur nu det gick till?
Vansinnigt välskrivet och så himla spännande! Jag kom ihåg mer och mer när jag läste förstås, men det var ändå jättespännande hela vägen. Finns två till – ännu en gång har jag vaga minnen men inte så att de inte blir kul att läsa igen – Skuggornas barn och Skuggömman – så de kommer att hamna på beställningslistan imorgon måndag! Ja, Tordyveln också för jag tror att Anders har kvar min sedan någon gång på forntiden.
Stories from the city, stories from the sea 