Har visst glömt att skriva om denna också efter läsandet ser det ut som? Vad konstigt, jag trodde att jag hade full koll – men det kanske var i mellanlandet mellan internet hemma och inte-rnet hemma. Hohoho.
((Nu upptäckte jag att jag har FYRA bokrecensioner som jag inte lagt upp ännu! En av dem var Ego woman. Jag visste att jag hade skrivit något om den förut!))
Hur som helst. Arbogamorden skedde ju när jag var i exil, och jag hörde väl egentligen inte så mycket om dem. Faktiskt. Läste nog inte så mycket svenska nyheter och hade inte alls fattat hur totalt galet det hela var förrän jag någon gång satte mig in i det hela lite grann. Så sjukt.
Detta är Emmas bok. Max och Sagas mamma. Som öppnade dörren för en främling en kväll. Tio minuter senare var hennes son och dotter ihjälslagna med en hammare.
Det är fruktansvärd läsning, men det är välskrivet och inkännande och – får man säga underhållande? Nej, det låter helt fel. Jag vet inte vad jag ska säga men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Gripande kanske, man vill bara fortsätta.
Helt omöjligt att recensera något sånt här, naturligtvis, men jag kan väl säga att jag rekommenderar alla att läsa den. Helt… ja. Läs. Intressant och chockerande.
Stories from the city, stories from the sea 