((Här hade jag skrivit ett sjukt långt och insiktsfullt inlägg. Och så dog datorn. Blev överlycklig när jag såg att Blogg.se sparat ett utkast… tyvärr bara titeln. Morrrr! Får se hur inspirerad jag blir till att skriva ett bra till…))
Okej. Jag hittade Ego woman i påskas på loppis, läste den på någon eftermiddag och tyckte om den – nu hittade jag Ego girl, föregångaren, på samma loppis igår kväll och läste den igår kväll när det var Downton Abbey-maraton på SVT1.
Jag har ju skrivit om Carolina Gynning förut – just det här med att jag missade hela Gynningfenomenet. Hörde ju namnet då och då förstås, men det var på ungefär samma vis som att jag trodde i flera år att Linda Rosing och Linda Bengtzing var samma person. Ingen ordning på allting.
Men jag tyckte ju att hon var kul i Privat, och har hört att Ego-böckerna är bra och kul, så jag slog till. 2:- liksom, det är väl ungefär ett tuggummi. Nä, inte riktigt. Anyway.
De är jävligt bra. Gynning är så rak och ärlig att det som skulle kunna ha uppfattats som skryt och skrävel av andra inte alls framstår på det viset. Hon berättar lika öppet om att hon gillar att ha gruppsex, om sina bröstoperationer och att hon ibland gillar att klä av sig naken inför folk, som hon berättar om matmissbruk, drogmissbruk, misshandel och psykisk ohälsa.
Jag tror att det är detta som gjorde att hon blev tonårstjejernas hjältinna. Det hon skriver är äkta. Hon hymlar inte med någonting, allt är där.
Hon är dessutom vansinnigt begåvad, smart och rolig. Och flummig på ett rätt härligt sätt. Hon liksom bara konstaterar att hon hade svårt att följa sin mammas ”order” som yngre för att hon i ett tidigare liv var sin mammas pappa. Inget konstigt med det tycker hon. Det är rätt mysigt som omväxling.
Jättekul dessutom att se tidiga bilder på henne! Jag minns Claudia-annonserna i Frida och Veckorevyn då det begav sig – det var ju hon!
Köp böckerna för 39:- på Adlibris nu – eller låna dem på biblioteket. Biblioteket rockar.
Stories from the city, stories from the sea 