Tankar om söndagsångest

Jag har ”alltid” haft lite söndagsångest. Även om jag verkligen gillade att gå i skolan ((och att fika och skolka på gymnasiet ;))) och har gillat de flesta jobb jag har haft i alla fall största delen av tiden – sover alltid sämst på söndagsnätter och tycker söndagskvällar är allmänt… jag vet inte. Lite deprimerande? Det känns jobbigt med en ny vecka helt enkelt.

Är likadan nu – så fort jag kommer till jobbet på måndagar kommer jag ju ihåg hur mycket jag älskar det här jobbet, det är faktiskt så – men hur lär jag mig att komma ihåg det på söndagar när det börjar kännas jobbigt framåt eftermiddagen?

Har vaknat till liv lite grann nu i alla fall. Kom på att vi har gruppmöte efter lunch ((nja, mellan 13 och 14)) så dagen kommer nog att gå. Även om det finns en distinkt risk att alla dör av värmeslag på det mötet för rummet är rätt litet och vi verkar vara full styrka idag… det var nästan ingen på morgonmötet heller så det kanske kan vara bra för oss alla att sitta ner och prata med varann en stund!