Tittar ((eller lyssnar)) på Smartare än en femteklassare på SVT Play och slås av hur mycket fågelfrågor det är – särskilt på låga nivåer. Vi fick inte lära oss hur bofinkar såg ut eller vilken som är Sveriges vanligaste fågel, eller vilken färg det var på talgoxar i skolan. Talgoxar känner jag ju igen ((för övrigt beskrev jag en talgoxe som ”en sån som joxar i tallarna” som barn)), men bofinkar och lövsångare? Aldrig!
På tal om talgoxar önskar jag just nu att jag hade gammelmorbror Mats gamla gevär för talgoxen som bor på min gård driver mig till vansinne. Han börjar sjunga innan det blir ljust på morgonen – med andra ord före typ fem – och slutar inte förrän seeeeent. Kvällarna kan ha la få gala, men på morgnarna vore det väldigt skönt att slippa.
Nu kom jag i och för sig på att jag var extremt fascinerad av en fågelbonad vi hade på landet när jag var liten och kunde alla namnen där. Likaså med en fiskbok, den lärde jag mig av någon anledning utantill innan jag kunde läsa själv. Kul för mina föräldrar att sitta och läsa fisknamn till godnattsaga istället för riktiga godnattsagor… fast jag skulle ju inte känna igen många nu, förutom de som man bara vet. Typ makrillar.
Oj, nu mindes jag även att jag missuppfattade namnet på ”tofsmes” och istället ropade ”Hejthan methtofthen!” till mestofsen. Härur leder att jag ganska ofta blir kallad mestofs av mina ömma föräldrar.

Här är i alla fall en bofink. Se och lär.
((Och nu – jag skojar inte – kom ÄNNU en fågelfråga! Om ejdrar. Vilka fågelhonor kallas ådor? Sånt kan man om man har en beroendeproblematik runt korsord, som undertecknad.))