2012: 51 – Syskonkärlek av Katarina von Bredow

 

Jag minns att jag läste Syskonkärlek av Katarina von Bredow någon gång på forntiden och tyckte att den var väldigt… mycket.

 

Det är den nu också. Amanda, sjutton år, blir kär i sin storebror Ludvig, arton år. Och känslorna är ömsesidiga. Och det… leder dit det leder, efter mycket om och men. De inleder ett sexuellt förhållande på bådas villkor – men blir efter ett tag påkomna av en granne på landet och deras mamma får reda på vad som hänt. Syskonen blir separerade – Ludvig skickas upp till en släkting i Norrland för att jobba på hans målarfirma, Amanda blir kvar i stan med mamma.

 

Det är en helt vansinnigt stark skildring av sådant som man väl praktiskt taget tror inte finns. Förbjuden kärlek, kanske mer förbjuden än nästan någon annan kärlek.

 

Det är, som sagt, mycket. Och lite äckligt av och till, det är det. Men det är en väldigt bra bok, som får en att tänka och som påverkar en ett bra tag efter att den fysiska läsupplevelsen är avklarad.

 

Jag läste på baksidan av en av hennes andra böcker på biblioteket för ett litet tag sedan och det verkar som om von Bredow ”specialiserat sig” på att skriva om just den förbjudna kärleken. Och hon gör det för jävla bra också.