2012: 47 – Boken om Loranga av Barbro Lindgren

Loranga, Masarin och Dartanjang alltså. Herreminje. Ännu en gång är det fantastiska Barbro Lindgren som varit framme – men man kan inte låta bli att undra vilka hippiepreparat den goda Barbro hade intagit 1969 och 1971 när den första boken, just Loranga, Masarin och Dartanjang, och uppföljaren Loranga! Loranga! kom ut. Milde himmel.

 

Så. Loranga bor med sin son Masarin på en gård med sju hus. I vedboden bor Lorangas pappa Dartanjang, och ute i skogen i en tall bor Dartanjangs väldigt gamla morfar, som mest gal som en gök – men gillar pilsner.

 

På sophögen bor deras tama giraff och transportmedel, på gårdsplan står ett antal skrotoplar, och giraffen har käkat upp taket på garaget, så den är nu swimmingpool eftersom det regnat in så mycket. Dartanjang skriver mest tabeller och känner sig väldigt sjuk, det är mycket svallningar i knäna, men varannan dag ungefär tror han att han är någon helt annan. Målarmästare Pettersson, till exempel, och Doktor Janson.

 

Loranga går klädd i en storblommig morgonrock för det mesta, och oftast har han sin finaste tehuva på skulten. Masarin är en helt vanlig liten pojke med tjocka kinder som är väldigt förtjust i bullar. Dartanjangs morfar tycker att han kanske borde gå i skolan, men det tycker Loranga är nonsens. Loranga tycker om att lyssna på popmusik på högsta volym, och sjunger gärna med också.

 

En dag flyttar tiotals tigrar in i ladan, vilket visar sig vara väldigt krångligt då de måste rida på giraffen till korvgubben och köpa tusen korvar på kredit. Och en annan dag kommer Gustav på besök från fängelset där han arbetar som tjyv.

 

Loranga får röda hund vid ett tillfälle – vilket sammanfaller med en dag då Dartanjang tror att han är hund – och Masarin får ett fasligt sjå med att undvika att de biter honom i benen. De anordnar även världsmästerskap och bygger olika banor över hela gården – inklusive en hockeyplan, där de spelar med sopkvastar och gamla apelsiner.

 

Med andra ord är detta rätt hysteriskt roligt men även bara allmänt… hysteriskt. Och alldeles, alldeles underbart.