mat i litteratur

Förresten – det var ju det jag skulle skriva om häromdagen – det där med rädisor med salt på.

 

 

 

I Fly away home åker Sylvie för att möta sin man på neutral plats, och tar med sig picknick. Köttgryta i mattermos, bröd, smör, rädisor – och salt. Jag har aldrig tänkt tanken att äta saltade rädisor förut, men var ju bara tvungen att prova, och yum! Det var så gott att jag smög upp ur sängen efter att jag hade gått och lagt mig i torsdags för att göra hela handflatan full med halva rädisor med salt på.

 

Och det är definitivt inte första gången jag har fått mattips i en bok. Alla är inte så kulinariskt tjusiga kanske. I någon av Liza Marklunds tidigare böcker om Annika Bengtzon (Sprängaren, Studio Sex eller Paradiset, jag har ingen aning om vilken) äter hon och Anne Snapphane (mitt favoritnamn alla kategorier) tagliatelle med smör, ost och soya. En strålande budgetmåltid, faktiskt. Jag minns att jag åt det rätt ofta i Finsbury Park och tänkte då alltid på boken.

 

Julie / Julia ska vi ju inte ens tala om, där är man hungrig non-jävla-stop, men när hon beskriver ett pocherat ägg (första ägget hon äter i hela sitt liv, fatta!) och tycker att det är ”lent som… ostsås” blir jag vansinnigt sugen på pocherade ägg. Fast det är jag väl alltid, egentligen 😉 Finns det något godare? Jag måste bli bättre på det bara, fast jag har sådana där små koppar till hjälp så blir det inte alltid så bra.

 

Alldeles i början av Stjärnor utan svindel skriver Louise Boije af Gennäs om förberedelser inför en middag, och pratar om svalt, gult Chablisvin. Varje gång jag kommer i kontakt med Chablisvin tänker jag på den biten. Och den pinfärska laxen hon pratar om i samma sekvens.

 

Finns säkert hur många fler exempel till, men de tkanske inte är sådär brutalt intressant. Men det är en intressant iakttagelse, jag har nog aldrig tänkt på det förut.