Julia mitt i världen är fortsättningen på Silverdelfinen och Café Brazil, som jag skrivit om tidigare. Jajamensan, det är Anita Eklund Lykull som har varit framme igen. Detta är dock en omläsning, jag läste den för kanske tolv år sedan eller så, och måste säga att jag hade glömt mycket.
Anyway. Den är väl ganska fristående egentligen, man kan definitivt läsa den utan att ha läst de tidigare, men det är roligare om man har lite koll på Julia, som är en av de mest välarbetade litterära karaktärerna jag vet. Faktiskt. Det är plugg och jobb och växa upp och familj och bästa kompisen Moa, nya kompisen Paula med flickvännen Johanna, gamle Mix från Bassängbacken, morfar Leo och mormor Isa och gamla Estelle… det finns verkligen lite av varje här, i en salig röra.
Julia reser till Skåne med mormor efter att allt fallit samman när exet Tristan gjort slut, vilket får henne på fötter igen. Lite senare gör hon en resa med Mix och prästkandidaten Elton neröver kontinenten, mot Grekland där pappa Jason och syrran Afrodite ju finns… en jakt efter sig själv.
Slutet är oväntat och jag gillar det. Oväntat och okonventionellt. Allt slutar inte rosenrött i AELs böcker, men sluten är alltid bra, man är liksom alltid tillfredsställd.
Stories from the city, stories from the sea 