elektrisk scarf

 

Förrförra påsken (måste det ha varit) rensade min dyra moder ut en klädkammare och en hallbyrå och hittade således ungefär sjuttontusen scarves och sånt. Jag tog hand om ett gäng och många är flitigt använda. ((En fanns i min klä-ut-låda när jag var liten, jag skojar inte. Ser ut som en Hermès, om än en lite sliten Hermès.))

 

Detta är en totalfavorit. Mormors gamla. Marinblå, vit och röd i riktigt skönt material och snygg utan att se högtravande ut.

 

Det absolut roligaste är att den var en present från – av alla ställen – Electrolux. Fråga inte hur det gick till, men byggubbarna (alltså morfar) fick scarves till sina fruar någon gång på forntiden. Och nu har jag den. Den doftar L’Air du Temps och känns lite sådär lagom lyxig.

 

Särskilt road av att jag jobbar på en elavdelning, har en scarf från ett elföretag och en väggkalender från ett annat elföretag, som inte har ett smack med jobbet att göra, det var någon sorts julklapp från ett ställe pappa jobbar med och har en bild på Hunnebo i juni månad så jag fick ett exemplar.

 

Nu kan jag rapportera att jag är ashungrig. Äpplena går åt här när jag börjar tidigt!