2012: 25 – Vildängel av Lina Forss

 

Vildängel av Lina Forss har fått hemskt bra recensioner. Det har jag väldigt svårt att förstå.

 

Den är för det första extremt flackig. Man vet liksom aldrig riktigt var man är. Huvudpersonen kallas Timotej, vilket får en att kanske tänka sig att föräldrarna ifråga när hon föddes på 70-talet var lite roliga hippies sådär. Och det antyds väl kanske en smula, men det är helt oviktigt.

 

Även om den ska vara ”delvis självbiografisk” så känns absolut ingenting realistiskt. Tycker jag. Särskilt inte tiden i London… okej att allas förutsättningar är olika, men hon försöker liksom få det att låta som om det var lite synd om henne ekonomiskt och sådär, när hon har ett helt eget hus i Holland Park och senare en lägenhet i Hampstead. What’s that all about?

 

Fast hennes knasiga kompis Lola (hette hon väl?) är en kul karaktär, det är hon.

 

Och – det ska jag också tillstå – bitar som involverar familj, sjukdom och tragedi är om kanske inte välskrivna, så rörande och trovärdiga.

 

Anyway. Jag läste Vildängel på knappt två timmar när jag var hemma i förra veckan och ba’… jaha, okej, nästa.  Jag var liksom varken imponerad eller irriterad för att jag slösat två timmar på den, om ni förstår hur jag menar.

 

Skulle inte läsa om den… men inte direkt uppmana till att undvika den heller.