Jag läste Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna för ett tag sedan. Vilket ni kanske minns om ni varit med ett tag, för jag vet att jag har nämnt den flera gånger efter, och jag såg filmen av en slump för några månader sedan.
Ursäkta att man vill bli lite älskad är nästa bok, om Nora Jonasson. Nora går i nian, är lagom poppis, har kompisar och trevlig familj och tycker att hon är… just ingenting. Inget speciellt. Hon varken skär sig i armarna eller har en lovande schackkarriär.
Men hon har ju ett tonårsliv. Och jag gillar att läsa om tonårsliv, det framkallar på något vis både nostalgi och ångest hos mig. Fast en lite sådär småmysig ångest. Ni vet. Sprit och cigaretter och killar och sex och allt det där. Det är kul. Lagom stora happenings men inga jättedramer.
Det är väldigt roligt att läsa Thydells språk, och det känns väldigt genuint. Jag skrattar alltid åt formuleringar som ”Viktor-fucking-Persson” och ”slampish”. Sedan är det lite kul att läsa tonårsskildringar som utspelar sig typ femton år efter min egen tonårstid, för när jag gick i nian fanns ju liksom inte SMS och Facebook och sånt där som jag kan tänka mig spelar väldigt stora roller i niondeklassarnas liv nu. Vi skrev på varandras skåp med blyertspenna istället på min tid 😉
Anyway. Jag skulle förmodligen läsa om denna någon gång om det inte råkade vara en biblioteksbok och vore jag högstadielärare i svenska hade jag rekommenderat den till både killar och tjejer. Visst är det en tjejbok, men jag inbillar mig att det är väldigt nyttigt för unga killar att läsa ”tjejböcker” och vice versa. Det är förresten nyttigt för vuxna också – jag har alltid sagt att man kan lära sig väldigt mycket om relationer och det neurotiska motsatta könet i Bridget Jones Dagbok och High Fidelity. Till exempel. Eller Ser min bak stor ut i den här? och vad som helst av Mike Gayle.
Bonus för de ”noriska ordspråken” som dyker upp här och där. Asroligt!
Stories from the city, stories from the sea 