Underbara Martina Haag, jag älskar henne så. Och jag älskade Glada hälsningar från Missångerträsk. Fantastisk! Den är asrolig, med mycket värme och kärlek, och även om det händer lite smågalna saker som aldrig någonsin skulle hända i verkligheten (lite som Underbar och älskad av alla och I en annan del av Bromma) så… det gör liksom ingenting, man tar det bara, det är inte att det är orealistiskt alls – det är bara lite kryddat.
På baksidan står det: ”Två systrar, en innerstadsstockholmstjej och en småbarnsmamma i Lappland gör en hemlig överenskommelse om att hjälpa varandra. Men det går inte riktigt som de har tänkt sig.”
Jag älskar karaktärerna, särskilt bästa vännen Katti som jobbar som imitatör, bland annat. Hon är ljuvlig! Jag skrattade faktiskt högt flera gånger, vilket jag (som bekant?) inte brukar göra när jag läser böcker. Ett favoritstycke:
”Jag hör att dörren öppnas och advokat Söder kommer in i rummet igen. Jag orkar inte titta. Handlederna svider. Jan-Erik Söder klappar mig på huvudet. Jag vill inte grina, men det är svårt att låta bli. Jan-Erik Söder nosar mig i nacken. Jag biter mig hårt i underköppen, det är bra med smärta, då stoppas tårarna. Jan-Erik Söder smeker mig långsamt över ryggen och kysser mig på håret och på kinden och jag tänker att nu är det väl ändå lite väl konstig stil av en advokat och slår upp ögonen för att protestera.”
Så yup, Martina går som vanligt från klarhet till klarhet, och detta är otroligt bra. Så är det med det. Och jag längtar redan efter nästa bok. Förstås. I’m a sucker for Martina liksom.
ETA: Eeeeeh! Såg just att den ska bli FILM med Martina själv i huvudrollen! 😀
Stories from the city, stories from the sea 