hello wednesday, tell me how you’re doing

Igår orkade jag inte så mycket mer än att laga mat och äta när jag kom hem. Slut överallt!

Det skulle ha blivit familjebiff av något slag, men jag hade väl för mycket färs för det bara vattnade sig och till slut tröttnade jag och gjorde om det hela till köttfärssås istället, med mycket pepparrot och lite syltlök i. Potatisen hade jag redan satt på till biffarna så det blev helt enkelt potatis och köttfärssås. Vilket också är gott. Morfar åt alltid det. Han var lite rädd för saker som pasta, majonnäs och vitlök… majonnäs och vitlök var lätt att lura i honom men pasta är ju svårare att dölja. Typ.

Annars läste jag Fly away home av Jennifer Weiner och löste lite korsord. Hoppade högt när dörrklockan ringde strax efter 20 – men jag öppnar inte när jag inte vet vem det är. Alla som vet vart jag bor (typ) har mitt nummer och kan därmed slå en signal om de har tänkt komma förbi. Blir dock väldigt unsettled av sådana hysteriskt höga ljud, usch. Så jag öppnar inte. Händer sådant här när man bor i hus? Att det bara hejvilt ringer på dörren?

Det är inte *så* länge sedan polisen fick komma och ta hand om en man som… ja, onanerade helt enkelt, i en trappuppgång på K-gatan – typ hundra meter bort. Jag bor liksom högst upp, vem som helst kan ta sig upp på vinden och sitta där och häcka på en avsats tills jag öppnar dörren. Nej, jag är egentligen inte så paranoid, men såpass sent på kvällen chansar jag inte. Så det så. Snart får jag mitt tittöga installerat, då är det såklart en annan femma.

((På tal om folk som gör saker och ting i trappuppgångar såg jag i GP häromdagen – och kunde inte låta bli att skratta – att polisen hade tagit hand om en drogpåverkad kille som satt i en trappuppgång i Björkekärr och LADE PUSSEL!!))

Ikväll ska jag träffa Hanna och jag hoppas att vi kan vara hemma hos henne för jag har inte hunnit slash orkat fixa iordning typ nånting. Alla kläder jag hämtade i lördags ligger på soffkanten och väntar på att bli omhändertagna, alla tidningar jag sorterade häromdagen och letade korsord i ligger staplade i vardagsrummet tillsammans med ett gäng biblioteksböcker, köket ser ut som kriget (okej, det är inte så farligt) och jag har inte kommit mig för / hunnit dammsuga sedan ett halvt dillpaket exploderade över köksgolvet i måndags kväll. Fingers crossed!