Fick syn på denna på sjudagarshyllan på biblioteket i måndags och kunde ju omöjligt motstå. Jag älskar Dawn French, både det hon har skrivit till Absolutely Fabulous och hennes underbara karaktär Geraldine i The Vicar of Dibley, så det var väl självklart att jag skulle läsa hennes roman!
Som… jag hade väntat mig att skratta åt flera gånger per sida. Jag skrattade nog bara högt max fyra-fem gånger, faktiskt. Den är bra, och ganska rolig, även om jag önskar att jag hade läst den på engelska för översättningen var om än helt okej, lite fattig.
Berättelsen kommer främst ifrån antingen Mo, mamman i familjen, Dora, tonårsdottern, eller Peter (som kallar sig Oscar), tonårssonen. Det är någon sorts… familjedrama med lite underliga twistar och svängar i historien. Största behållningen för mig är mormor Pamela och tonårssonen, som tror att Oscar Wildes ande lever genom honom, som skriver högtravande språk, startar små sektiga grupper med sina vänner, blir kär i sin mammas arbetskamrat som i sin tur… nej, läs själva. Den är värd ett par dagar, längre tid tar det inte. Oscar syr även rökrockar av gamla morgonrockar och hamnar ständigt i problem i skolan då han försöker spöka ut sin uniform så Wilde-esque som möjligt. Sjukt roliga partier, fast det blir lite VÄL högtravande ibland, det blir det visst det.
Men, tja, lätt värd ett par dagars läsning. Korta, enkla kapitel vilket gör den bra till bussresor eller lite läsning före läggdags typ. Får du tag i den på engelska så läs den så istället. Jag tror att särskilt Doras partier med mycket slang och tonårsuttryck osv. gör sig betydligt bättre på originalspråket. Tror inte att någon artonåring med självaktning skulle kalla Facebook för Fejan längre. Eller?
Jaja. 3+ får den men inte en smula mer!
Stories from the city, stories from the sea 