Vet att jag skrev om Babben Larssons Sommarprogram när det gick, men nu lyssnade jag igen och det var lika bra denna gången. Men jag saknade ordentliga musiken. Poddversionerna är ju förkortade.
Nu lyssnar jag på ännu en favorit-Barbro. Barbro Lindgren, ni vet hon som skrev Loranga, Masarin och Dartanjang? Hon skrev även böckerna om Lilla Sparvel, som jag älskade som barn men även tyckte var sjukt hemska. Det var någon sorts tidig sensationalism tror jag. Sparvel pratade med dårar fast hon inte fick, fick godis av grannpojkarna om hon kissade nerför berget… massa sådana där knäppa barndomsgrejer. De skildrar Barbros egen uppväxt i Stockholm på 40-talet och är så rörande. Det finns bitar ur Sparvelböckerna som jag fortfarande blir tårögd av bara jag tänker på dem… som när pappans nalle blev uppeldad av farfadern när han var barn för att han hade gjort något dumt… har glömt vad nallen hette men minns fortfarande avslutningen på farfarns utskällning. ”Så går det.” Jo, Målle hette han. Gudars så hemskt.
Och så böckerna om Barbro som tonåring, där huvudkaraktären heter just Barbro. Jättehemligt, där hon kanske är 11, Världshemligt, runt 13 skulle jag tro, och så Bladen brinner när hon börjar gå åt vuxenhållet. Här finns ju allting från första tweenkänslorna och undringar om sådant man kanske inte pratade så mycket om rakt ut på tidigt 50-tal (Barbro Lindgren föddes 1937) – bröst och mens och hur roligt William Pitts namn var. Sånt där. Jättespännande även 40 år senare. Och de är SÅ bra. Så ärliga och härliga.
Barbro har även en underbar radioröst och har skrivit en av de sötaste barnvisorna som finns, Mitt lilla barn. Jag postade ju dikten Den jag älskar heter Örjan häromveckan, och denna är ännu en riktig höjdare. Som jag också blir gråtfärdig av, för övrigt Hon är en riktig nationalskatt, Barbro. Kanske en av de saker som är så fantastiska med henne är att hon inte är rädd för att skriva om extremt känslomässiga saker?
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
med smala ben och mjuka skor
små vassa tänder och skära händer
magen som en sockertopp
och ljusbrunt hår – precis rakt opp
Och jag ska köpa saker varje dag
så många som mitt lilla barn vill ha
och skrika ska mitt lilla barn få göra
för skrik tycker jag om att höra
vi ska bråka hela dagarna
skrämma kor i hagarna
Men – ska jag säga
akta dig för eld och djupa vatten
spring aldrig, aldrig bort från mej
i den svarta natten
Ett barn ska jag ha…
Och vi ska busa mycket varje dag
mitt eget lilla barn och jag
och skrika som gorillor ska vi göra
hoppa runt och skrämma folk – ni ska få höra
vi ska bita dem i benen
binda fast dem vid den stora stenen
Men – ska jag säga…
Ett barn ska jag ha…
Och om mitt barn får ont i magen några gånger
ska jag sjunga för det jättefina sånger
och jag ska byta blöjor på mitt barn
och sätta på små kläder
och världens minsta gummistövlar
ifall det blir dåligt väder
Men – ska jag säga…
Stories from the city, stories from the sea 