Det blev sådär med EFIT:andet! Jag kom av mig lite grann på eftermiddagen och sedan rejält i kvällningen. You see, jag skulle hämta mina sista grejer i torkrummet vid 18, och vid halv sex eller så fick jag för mig att det kunde vara roligt att gå ut i vinterlandskapet en liten sväng, så det gjorde jag.
Och tur var det väl att jag gick ut, för när jag kom tillbaks igen hittade jag en liten tant ur min uppgång som hade åkt i backen i sluttningen ner mot portarna. Lilla vännen då. Men jag vallade hem henne förstås och gav henne båda mina telefonnummer och sa till henne att ringa med en gång om det var något. Hon hade uppenbarligen inte brutit något eller så, men klagade på ont i höften, så. Men hon ringde mig efter en trekvart eller så och sa att hon mådde bra och tackade så väldigt mycket och efter mycket dividering fram och tillbaks om jag skulle komma ner så hon fick ge mig en slant (eh, nej, aldrig i livet tar jag emot pengar för en sådan sak!) så slutade det med att jag tackade ja till att komma på elvakaffe imorgon förmiddag. Spännande! Jag gillar tanter. 🙂
Fick förresten igång min gamla CD-spelare igår – en liten en, jag hade den som köksradio i Brockley – och nu fick jag ett par adaptrar sist jag var hemma. I like. Lyssnar väldigt sällan på hela album men kanske borde börja. Imorse lyssnade jag i alla fall på soundtracket till Le fabuleux destin d’Amélie Poulain högt och tydligt medan jag fixade lite hemmavad, kokade kaffe och åt lååångsam frukost i väntan på Melodikrysset. Underbart! Så några kort kan jag ju komma med i alla fall när jag ändå är igång.
Fem ugglor FEM ugglor, I tell you. Det går bra ibland!
Minimala efterforskningar visar att Tommy och J är sambos på våningen under min, är i fyrtioårsåldern och uppenbarligen har det lite… jobbigt. Oj oj. Men jag undrar fortfarande – varför inte sätta lappen på deras egen dörr istället? Det går alltid att komma in genom porten och in i trapphuset i alla fall. Men vad vet jag.
Stories from the city, stories from the sea 