Jag hittade Privat – mejlkorrespondens av och med Alex Schulman och Carolina Gynning julen… 2009 kanske? billigt som snus på Bokia och tänkte att den kanske kunde vara kul, jag hade inte kommit över Carolina Gynning så mycket mer än att jag visste vem hon var och att hon hade haft sex med någon som hette Olivier i TV (varför man nu vill ha sex med Olivier?) och förstås att hon var en stor profil i Sverige, även om jag väl inte var så himla säker på vad hon egentligen gjorde.
Och Alex gillar jag ju. Har alltid gjort. Torr humor och elak på¨ett roligt sätt – fast nu för tiden är han ju inte så elak. Bara mot Magnus Betnér så vitt jag kan komma på, och det är ju liksom välförtjänt för det allra mesta för han är dum i huvudet. Okej att Alex har gått över gränsen en och annan gång också, det kan nog ingen säga annat än, men jag gillar honom, jag gillar förresten hela släkten Schulman skarpt på lite olika sätt.
Anyway. Detta är alltså mailkorrespondens (är allergisk mot stavningen ”mejl”) mellan AS och CG under… jag vet faktiskt inte hur lång tid, något år drygt kanske? Har inte boken med mig. Det hela börjar efter att de har suttit bredvid varandra på tidningen Stureplans (numera nedlagd) ettårsfest, och blivit jättefulla och låtsas tältat under en servett. Och därifrån fortsätter det liksom bara framåt uppåt. Det är mycket personligt, rätt djupt, mycket ångest men mycket roligt också. Det är väl inte varje dag man får läsa förstahandsberättelser av totalt sjuka utekvällar kanske. Nog för att de båda bloggar, men jag har inget minne av att ha läst om när Adam Alsing klär av sig halvnaken på dansgolv, eller när Martin Timell samtidigt kör Ankeborgsmodet och får alla att smiska honom på rumpan tills den blir alldeles röd. Eller händelser hemma hos Alex och Katrin som faktiskt känns tagna ur hjärtat och inte de där ”God morgon!”-historierna där hon bara blir sur för att han går på parkettgolvet när han går upp. Typ.
Dessutom är båda skribenterna naturligt roliga och skrivbegåvade. När man skriver avslappnade mail eller så behöver man ju faktiskt egentligen inte tänka så hårt på HUR man skriver (beroende of course på vem man skriver till), men det allra mesta är välskrivet. Carolina slarvar lite med ”e” och ”är” här och var, men det gör inte så mycket, just för att man vet att det är avslappnade mail två vänner emellan.
Jag ger den absolut en stark trea. Underhållningsvärdet är högt och ibland även igenkänningsvärdet, även om jag är så långt ifrån både Alex Schulman och Carolina Gynning jag kan bli. Men vissa saker och känslor är väl bara universella, det kanske är så enkelt?
För övrigt tycker jag kanske extra mycket om den för att jag a) gillar omslaget och b) har naglar i ungefär samma färg som sagda omslag idag!
Stories from the city, stories from the sea 