pinsamheter

Det är rätt tyst på kontoret. Jag läser ett blogginlägg av en bekant som är så roligt att jag håller på att dö, men försöker naturligtvis skratta så tyst som möjligt vilket låter som… jag vet inte riktigt vad det låter som, men uppenbarligen förvirrande. Är även lite täppt i näsan.

Detta resulterar i att tjejen närmast tror att jag storgråter och blir superorolig. Nu sprutar ju tårarna på mig när jag skrattar riktigt ordentligt också, och jag blir illröd i ansiktet, så jag vet inte om hon trodde på att jag bara skrattade. Jaja, det gjorde jag i alla fall. Det är nyttigt att skratta har jag hört bestämt! På tal om det ska jag visa något jättesött när jag kommer hem ikväll som jag glömt fota.

(Detsamma har hänt massor av gånger hemma hos mina föräldrar när jag läst Samlade Grodblad eller Saltmannen eller liknande. Jag kan liksom inte hjälpa det.