I’m sure it’s Friday…

Jag måste erkänna att jag inte trodde att detta jobbet skulle handla om så vitt skilda saker som att leta högt och lågt efter skiftnycklar med ett gripspann på 17-20mm (och få nöjet att läsa dessa underbara beskrivningar som nedan) och fotografera söta pojkar inom loppet av bara en liten stund. Omväxling förnöjer onekligen, jag är väldigt förnöjd. Halva minneskortet på min kamera är fullt med herrar. Nejdå, så illa är det inte, men jag vill inte ta bort dem för jag vill inte behöva ta om dem om något händer.

Även glad att det är ledigt imorgon. Man får liksom lulla in sig lite grann efter jullov och annat känner jag. Och imorgon tänker jag bannemig sova tills jag vaknar. Bara för att jag säger det så kommer jag naturligtvis att vara klarvaken 06:30… 😉

Funderar på att ta vägen om Prinsgatan hem och köpa en liten flaska rött, och se om jag hittar något lite extra gott lite extra billigt på ICA till middag. Jag vet inte riktigt varför men jag känner för att fira lite grann, det har varit en väldigt bra vecka allt som allt känner jag och sådant är icke att förringa!

Pappa kom förbi en sväng i förmiddags förresten och lämnade Rikskuponger ifall jag skulle få för mig att vilja luncha ute. De är så söta. Jag skippar Hunnebo i helgen, måste verkligen tvätta och den enda vettiga tiden på typ tio dagar framåt var på lördag eftermiddag, 14 till 17. En helt okej tid visserligen, känner jag mig pigg kan jag klippa Friskis innan, känner jag mig mindre pigg kan jag dröna hemma i leggings, frottéklänning och ulliga svartrosa halksockar i några timmar… imorgon har jag inte tänkt mig så mycket alls. Det blir nog en vända till Friskis och eventuellt lite påfyllning i matlådeförråden, lite städning som jag inte orkat med i veckan och så kanske till och  med sortera tvätten till lördag i förväg, sådär som en riktigt ambitiös människa gör.

Nädå. Men jag har ju några kaffekoppshållare att skicka iväg, Carys och  Russ ska få varsin, Eva och Karin i London, Stina och Kia i Uppsala, Maja i Lund och så har jag ännu fler att sticka till Rebeccas katter! De väger ju egentligen ingenting (alltså, en sådan med en lapp i ett kuvert kan knappast väga mer än ett brev på ett par sidor eller ett gratulationskort i ett vanligt kuvert) – jag kan väl bara få ett kuvert vägt på ICA och frankera som det passar, eller, vad tror vi? Jag har brutalt dålig koll på det här sedan Posten slutade existera känner jag.

Underskattade vitlökshalten i min stuvade spenat. Jag hoppas ingen kommer för nära mig och att det är tomt på bussen. För omvärldens skull då.