flickfika!

Strålande trevlig lunch med Camilla och Linda idag! Jag har knappt varit utanför huset under julhelgen (vilket i och för sig har varit skönt på sitt sätt) förutom kyrkogårdstrippar, och definitivt inte inne i stan, så det var otroligt skönt att komma ut och jag tog till och med lite halvdåliga kort på busshållplatsens natur när jag väntade på bussen. Det stod 5 minuter när jag kom dit och 4 strax efter, så jag sprang runt med kameran och knäppte lite krafs.

Skogen ner mot gångvägen hem.

En sorgsen plastpåse i ett träd. Jag blir så ledsen av saker som hänger i träd, det påminner mig om när folk hänger upp tappade barnvantar och sockar och gosedjur i träd som barn tappat ur vagnar.

Skog och radhusområde i någon sorts symbios. Hela Backatorp var skog och mosse och ängar innan de smällde upp första husen där någon gång på 80-talet. Nu finns det idrottshall och skola. Förr fanns det även affär och café, vi trodde nog att det skulle bli lite som i Tre Kronor. Det blev det aldrig.

Vacker vårhimmel mellan tallarna. Jaja, jag ska väl inte klaga över vårväder i slutet på december, jag som hatar halka…

Efter detta lilla shoot stod det 18 minuter till nästa buss. What liksom. Då skulle bussen ha kommit tre-fyra minuter innan. Alla andra på hållplatsen bestämde sig för att promenera ner genom skogen till Körkarlens Gata som ligger nedanför där ett par andra bussar går, men det tar lätt tjugo minuter bara att gå dit och då ska man lita på att det kommer en buss också – så jag beslutade mig för att vänta och halade upp mobilen för att SMS:a Camilla. Hann just skriva ”Hej darling! Bussen 07 kom inte och nu står det 17 minuter på displayen, om jag inte är där fem över halv så gå någonstans och säg vart ni” – och så kom bussen. Hurra hurra. Jag tänkte liksom att om GPS:en kunde ge så mycket som fyra-fem minuter kvar så borde den ju vara i hooden.

Och det var den! Och jag fick träffa Camilla ❤ och Linda ❤ på Valand bara några minuter efter utsatt tid!

Vi fick oss en liten promenad i sökande efter lämpligt ställe och hamnade till slut vid bästa bordet (enligt mig, lugnt och stillsamt i förhållande) på Le Pain Francais på Västra Hamngatan och hade det ypperligt trevligt i ett par timmar med god mat och särdeles gott sällskap (om jag får säga det själv ;)).

Min kamera gillar som bekant inte halvdunkel så här blev det action shot! Förlåt, mina damer, men jag kunde inte låta bli, det blev så himla roligt i bättre upplösning.

Linda fotar mig och Cam i samma pose. Jag bjuder på mina sjutton dubbelhakor och intressanta ansiktsuttryck och halkande halsband för Camilla är så söt!