duktig igen

Igår när Hanna gick sa jag att ”Nä, vet du vad, jag lämnar disken till lördag förmiddag! Det får man!” och hon höll med och sa att det skulle jag absolut göra – men jag var duktig och gjorde det ändå igår i väntan på Skype-daten och hur skönt kändes inte det när jag kom upp imorse? Underbart. Faktiskt. Frukostdisken tar jag inte på morgonen om jag inte skulle råka ha otroligt mycket tid, men det var faktiskt ljuvligt att slippa se det när jag masade mig upp 05:50.

Inte för att det var något särskilt jobbigt egentligen, men ett antal glas, assietter, uppläggningsfat osv. blir det ju alltid med plockmat – betydligt lättare att ta fem minuter att göra det än att behöva glo på det när man är för trött för att ens öppna ögonen ordentligt. Jag har för tillfället tre mobiltelefoner, alla har visat sig vara otroligt effektiva väckarklockor…!

Vi hade förresten jättetrevligt igår. Hanna hade med sig hemgjorda tryfflar med hasselnötslikör i, så van-sin-nigt goda, och små ostar och smaskiga havssaltskex, jag hade sallad, oliver och syltlök – och så hade hon med sig den godaste skinka jag någonsin ätit tror jag. Den var som… rökt parmaskinka, typ, men inte seg som parma och proscuitto kan vara? Ridderheims någonting, jag har sparat etiketten. Helt otrolig och tydligen inte i det dyraste skiktet heller. Nice!