den jag älskar heter örjan

Jag hade totalt glömt av denna underbara barndikt av underbara Barbro Lindgren tills den omnämndes i Enn Kokks blogg häromdagen och jag just sitter och läser ikapp mig lite grann här och var…

Vi har lekt en gång i parken
Satt bredvid varann på marken
Och han rörde mig med handen
Och så lekte vi i sanden
Dina ögon, sa han
Är som runda sjöar
Eller som små gröna öar
Du kan bli min fästmö om du vill
Okej, sa jag, sen satt vi still
Och Örjans öron lyste röda
Tänk, sa han
Om hundra år så är vi döda
Då finns det inga ögon
Som små sjöar
Men riktigt vatten finns det
Med små gröna öar
Och än så länge kan vi leka
Och ha kul i parken
Och sitta still bredvid varann på marken
Den jag älskar heter Örjan
Men dom kallar honom Smörjan
-Barbro Lindgren

Så fin!