speedad

Alltså, jag är så uppe i varv att det är inte klokt! Blev väckt av telefonen – räknade lite halvt med att höra något idag eftersom de ville ha någon redan nästa vecka – och det var min rekryterare Sandra. Jag kan verkligen inte höra på hennes röst vad hon vill när hon ringer, alltså om det är goda eller dåliga nyheter. Vi kallpratade lite och så sa hon ”Jaaa, jag har fått lite feedback här ifrån Hanna och Elisabeth…” – farao tänkte jag, det låter ju inte så bra – ”…och om du fortfarande är intresserad så vill de jättegärna att du ska komma och jobba hos dem på Volvo Bussar!” – om jag är intresserad? OM?!

🙂

Så jag ska träffa min konsultchef Linus på fredag och skriva papper och ha mig, de har redan allt de behöver förutom just signaturen på anställningsavtalet, och så börjar jag alltså på tisdag om allt går som det ska.

Firar med en dag då jag får göra vad jag vill, med andra ord inte städa, äta blomkålsgratäng till lunch med löjliga mängder prästost på, kanske tar en promenad för det är rätt fint väder men annars får jag lov att göra ingenting alls.

Trots att jag är lite speedad så är det som om luften gått ur mig lite grann, det är väl all oro och ångest och stress som släpper lite grann på något sätt. Jag är helt slut i hela kroppen, huvudet hänger inte riktigt med och jag är halvt gråtfärdig – men av lycka – mest hela tiden.

Nu är maten klar! Jag vet att jag har upprepat mig lite i detta och det tidigare inlägget, ber om ursäkt om det blev tråkigt.