pyton

Jag mår pytonilla fortfarande men har lyckat slippa ”det värsta” sedan eftermiddagens débâcle i alla fall.

Läser gamla minnen och chattar med Jean-Philippe på Facebook, och ler glatt åt det som var. Jag fattar inte vart vi fick all energi ifrån. Eller alla konstiga idéer. Vad sägs om att döpa en madrass till Barbara? Eller att lura i efterhängsna karlar att jag var kirurg? Eller att skapa ett ”event” på Brick Lane där vi låtsades att J-P var konstnären som gjort bågen över Brick Lane och jag var hans agent?

Fy farao vad roligt vi hade. När jag läser sådant jag skrivit 2004/2005 fattar jag inte hur jag hade tid eller ork att göra så mycket precis hela tiden! Men det var fantastiskt. Helt underbara erfarenheter. För det allra mesta i alla fall.