alltså, seriously…

Jag gick med på en nätdejtingsida någon gång i våras för skojs skull och har uppenbarligen gett mitt nummer till någon i ett svagt ögonblick. Fick ett SMS i torsdags kväll när Hanna var här från ett nummer jag inte kände igen underskrivet MVH Erik, och trodde att det var en gammal skolkamrat så sa ja, absolut, visst kan vi ta en fika, vi har inte setts på femton år liksom. Sedan kom ett SMS som fick mig att förstå ganska snabbt att det inte var den Erik jag trodde så jag struntade i det – så försökte personen ringa i fredags kväll vilket jag ignorerade och under Melodikrysset igår vilket jag naturligtvis ignorerade, det är inte många som får ringa under den timmen om det inte är krissituation – och nu har han börjat SMS:a igen. Jag sa att du får nog vara så snäll att påminna mig om vem du är, vilket ledde till lite sarkastiska kommentarer och nu har människan skrivit:

”Du är söt! Vi kan ju flirta lite med varann i verkligheten och vara oseriösa på ett seriöst sätt så kanske vi tänder på varann och gillar att umgås?”

Hahahahaha, jag tror jag DÖR. Tänder på varann och gillar att umgås? Jag skulle inte tro det va. Vet inte om det är bättre eller sämre än personen som på MSN envisades med att kalla mig ”flickan” istället för ”du” och vägrade sluta tjata om mina glasögon.

Det är väl tur att det finns några vettiga människor i världen i alla fall.