min favoritdoktor

När jag var fjorton eller så hade jag äntligen lyckats spara ihop till ett halvt par Doc Marten’-kängor – andra halvan sköt mamma och pappa till. Jag och Linnea var inne i stan och köpte dem i en affär som jag inte minns namnet på nu men som låg på Östra Hamngatan och jag var så GLAD för dem! Debatterade mellan vinröda och mörkblå och det blev de blå till slut.

Och vilket j-vla skoskav jag fick av dem då. Jag minns att vi var på Valhallabadet med skolan några dagar efter att jag köpt dem och jag hade hela vristerna inlindade i gasbindor. Och det var INTE skönt när förbanden var av och man skulle ner i klorvattnet… åh herregud.

Men med tiden blev de ju mjuka och goa och mina bästa vänner i skoväg. De har rest lite överallt (alltid lika roligt att gå genom metalldetektorerna på Stansted med stålhätta på) och varit med om mycket – och nu har de kommit hem till mig igen! Slitna och trötta, jag hade tänkt sätta dem på en hylla men provade dem häromkvällen och de passar fortfarande så de kanske kan få komma med på utflykt snart! Jag tänkte ha på mig dem när jag var ute och handlade i onsdags men tyckte att jag såg ut som om jag trodde att jag var fjorton i svart långkjol, svart trenchcoat och DMs så jag bytte, löjligt nog, men Sarah uppmuntrade mig på Livejournal att gå ut med dem så vi får se.

Kärlek i skoform! Hanna sa igår när hon skulle gå: ”Men guuud, vilka fina skor!” och jag trodde att hon menade de rosa glittriga som ju är lite skojiga, men nähä, det handlade om DMs:arna. Ja, jag tackar och tar emot 🙂