tokigheter

Jag ringde en av mina bästa vänner, Ewa, igår kväll. Behövde prata med en sådan där underbar odömande människa och även om jag pratat med både bästa Linda, Camilla och D (som alla är lika underbara odömande människor) kände jag uppenbarligen lust till att prata vidare. Men jag kom inte fram och lät det vara.

Så ringde mobilen just och det var Ewa och jag svarade något i stil med ”Hej älskling”” och hon ba’ – ”Men är det duuu som har detta numret? Jag trodde det var någon jobbmänniska!” – hysteriskt roligt i sammanhanget. Jag hade också blivit förvirrad om jag trodde att jag fick ett jobbsamtal och någon svarade så. Nu har det visserligen hänt att en advokat svarat mig i telefon med ”Hey, honey” och jag har fått förklara att jag faktiskt inte är någon honey utan en helt vanlig försäkringsmänniska, men det må vara hänt.

Har uppenbarligen inte pratat med Ewa på mobilen sedan jag flyttade hem och tog över pappas gamla nummer.

Var för övrigt millisekunder ifrån att avsluta ett mail till min rekryterare med ”puss” häromdagen, men lyckades sansa mig.