sömnlöshet

Jag vill gärna påpeka gällande mitt tidigare inlägg (och tidigare liknande) att min sömnlöshet inte är av typen ”jag har inte sovit en bluuuund” när man faktiskt visst har gjort det, utan här handlar det om intervaller. Försöker sova i kanske en halvtimme, funkar inte det läser jag i typ tjugo minuter eller ser ett avsnitt av någon kort TV-serie och så börjar det om.

Inte som gången då mamma delade rum med mormor på en resa till Danmark med syster och svägerska och verkligen inte kunde sova en blund då mormor var en snarkare extraordinaire. Helt plötsligt mitt i natten kliver mormor ur sängen och mamma undrar vad hon sysslar med: ”Jo, jag måste gå upp och ta en sömntablett, jag kan verkligen inte somna” – då hade hon sovit i fem-sex timmar… underbart.

Jag fick för övrigt äran att dela rum med mormor i två veckor en gång. Fredrik känner till detta. Jag har aldrig varit så uppgiven och sovdepriverad i hela mitt LIV. Detta är en baggis i jämförelse. Hon hade nämligen, frid över hennes minne, en otrolig talang för att snarka på både in- och utblåset. Det lät ungefär som en trasig matberedare… oj oj.