sammanträffanden

Senaste veckorna har varit en enda rad av sammanträffanden. Min kära vän Carys – som jag för övrigt fick brev av idag, hurra hurra, jag älskar att få post som inte är räkningar eller reklam! – brukar säga att även om de säger att man aldrig är fler än sex steg ifrån Kevin Spacey så är man aldrig fler än två från Anna Larsson – vilket naturligtvis inte är sant, men eftersom det har visat sig att hon och jag känner varann på ungefär sjutton olika sätt genom helt olika människor och helt olika situationer så förstår jag hur hon menar.

För ett tag sedan startade någon smart människa en grupp på Facebook för oss Bloggdinosaurier, som hållit på sedan man var tvungen att skriva all kod själv för det fanns då inga bloggverktyg på den tiden. En tjej dök upp där som jag kände igen, ganska ovanligt förnamn och jag tyckte att hon var lik den jag tänkte på på bilden, och jajamensan, nog fanns hon i en annan grupp också och var min ridlärare i perioder på nittiotalet. Skoj skoj. Gissa vem jag såg på gatan nära mamma och pappas igår? Jajamensan, A-C. Och nu visar det sig att hon inte bara bor däruppe, men i samma område som mor och far, några mycket korta minuters promenad bort. Man blir halvt mörkrädd. Ett ögonblick trodde jag att hon bodde i samma hus som min lågstadie”pojkvän” gjorde, men det var nog nästa.

Och det har bara blivit mera. Jag ska inte lista alla, men korsord, Melodikrysset, radioprogram. tidningar, fotbollsmatcher, gamla urklipp och gud vet allt har kommit med de knasigaste sammanträffanden. Jag pratade med Kristine förut som gick i min parallellklass på högstadiet, och hon nämnde att hon sett en kille, M, som gick i hennes klass då. Jag hade totalt glömt av honom tills igår kväll när jag satt och gick igenom en massa gamla papper som pappa hade hittat under alla lådor i mitt skrivbord, och där fanns ett urklipp på honom och hans flickvän om ”kärlek över gränserna” från 1997. Och så får Titti syn på honom idag. Vad är det då? En annan kille i hennes klass dök upp som fjärdedomare på IFK-matchen jag och D var på häromhelgen. På en skylt om havsmonster på Havets Hus i fredags dök ordet ”krake” upp och jag sa till mamma att det har jag inte hört på länge, som i ”stackars krake”. På kvällen kom det i ett korsord. I torsdags hoppades jag hårt på att ”TUR” i ett korsord skulle bli ”RÖTA” och skrattade med min dyre far om hur roligt det vore. Vad hände igår? Jojomensan, ”TUR” i ett annat korsord blev bannemig ”RÖTA”. Jag har typ trettiofem exempel till men det orkar jag inte skriva om.

Hur som helst. Ta vara på små fina saker! Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men man måste liksom göra det bästa av det. Det där lilla sammanträffandet du har med ett ord eller en människa eller en lyktstolpe eller en igelkott eller smakminnet av en snusklubba kanske betyder mer än du tror!