back in civilisation

Tillbaks i civilisationen – eller nästan. Sover hos mamma och pappa inatt så får jag skjuts med pappa imorgon bitti för jag har alldeles för mycket att släpa på. Stor ryggsäck, handväska, kasse med två jackor och adventsljusstake, kasse med en massa saker från ÖoB (alltifrån grönsåpa till ketchup) och så en massa mat. Ja, jag klagar naturligtvis inte. Särskilt inte på fläskfilé, lövbiff, nötfärs och lax.

Anyway. Jag skriver detta som ett långt inlägg istället för att försöka dela upp det i vettiga bitar för det är jag alldeles för trött för. Lyckades få igång nätet på min dator här så nu hoppas jag verkligen att det funkar hemma också!

Hur som helst.

Dagen efter att David hade åkt blev jag JÄTTEDÅLIG. Jag ska inte gå in på detaljer, men, ja. Höll i sig hela helgen men framåt tisdag kände jag mig som folk igen. Till onsdag förmiddag. Jotack. Jag höjde dosen på min medicin på tisdagen nämligen, så förmodligen hoppade biverkningarna på mig igen with a vengeance. Me no-likey. Men jag pratade med neurologen och han sa att det inte var något att oroa sig för – men jag kan ju inte låta bli att bäva för nästa höjning. Sov dessutom fruktansvärt dåligt varenda natt från i tisdags till i fredags – inatt sov jag dock ett någorlunda normalt antal timmar. Men fy katten för blotta tanken på ännu nästan en vecka utan möjlighet att ta in ordentlig energi… brrrr.

Men det har jag more than made up for de senaste dagarna, haha 😉 I torsdags var jag på en intervju och fick skjuts både dit och till Backatorp med världens snällaste pappa. På kvällen åkte vi till Hunnebo och kom fram ganska sent så det blev en stillsam kväll. Jag var utsvulten efter så många dagars sjukdom och vansinnigt sugen på kött (dagen innan hade det varit tonfisk – jag tror det handlade om att BITA i något) och vi hittade fylld lövbiff med ris i frysen… fy farao vad gott det var. Löste korsord och tittade på TV resten av kvällen. Ganska lagom!

Och efter ordentlig mat och ordentlig vila, om än inte mycket sömn, så kände jag mig som en ny människa på fredagen. Piggare än jag har varit på flera månader tror jag, och det har hållit i sig. Underbart, efter att ha varit så kass efter anfallet och nu detta. Helt fantastiskt.

I fredags åkte vi på familjeutflykt till Havets Hus i Lysekil! Jag älskar som bekant allt vad akvarium heter och har inte varit på Havets Hus sedan jag var kanske… tio? Oj, vad roligt det var! Min favorit var, förutom krabban som ligger på rygg på bilden från i lördags och en havskatt som låg på sidan och såg vansinnigt rolig ut, definitivt paddtorsken:

Ser ut typ som ett jättegrodyngel, vansinnigt rolig. Humrarna är också alltid roliga, fast de är svåra att få en ordentlig titt på under dagarna förstås. Makrillstimmet är också så himla sött.

Efter det kom vi hem och åt väl lite lunch antar jag och sedan tog jag och mamma en långpromenad till kyrkogården och tände ljus på hennes mormor och morfars grav, samt sa hej till hennes morbror som gick bort nyligen. Kvällen var fest à la Larsson, kräftor och räkor… ååååh.

På lördag förmiddag efter Melodikrysset (som var lite rörigt av olika anledningar, jag ska försöka lägga upp något om jag hinner men jag är jättetrött) åkte jag och pappa till Barncancerfondens loppis i Väjern. Som vanligt är det otroligt roligt att se sig om där, men även helt omöjligt att få någon som helst överblick för det är så mycket. Jag hittade i alla fall en röd- och vitrutig duk till köket som jag har velat ha länge (inte just denna, men en sådan), en liten ljuslykta med handmålade julmotiv på, Lucky Jim av Kingsley Amis, Death of a Salesman av Arthur Miller och Tre män i en båt på svenska av Jerome K. Jerome. Jag har en asgammal engelsk utgåva men texten är så liten att jag blir galen bara jag försöker läsa den.

På eftermiddagen tog mamma och jag ännu en långpromenad och hamnade på en annan loppis som var betydligt mindre lukrativ.  Ännu en strålande god middag och ännu en väldigt stillsam afton framför TV:n med en massa gamla korsord. Ja, i och för sig hamnade jag i ett avsnitt av I mördarens spår med Helen Mirren medan pappa snusade så gott i fåtöljen, men så visade det sig att det var ett fortsättning följer-avsnitt! Oj, vad irriterad jag blev 😉

Idag, söndag, ÄNNU en långpromenad bland annat till Linnés hand (jag vet, vad har tagit åt mig?). Trodde verkligen att jag skulle ha tappat flåset helt (nej, okej, inte helt) efter nästan två och en halv vecka utan träning, men nej då, det är mest uppförsbackar i Hunnebo och Uleberg och jag märkte inte av det något nämnvärt. Hem, lunch och så hem till Götet igen. Har agerat reseledarassistent åt min dyra moder, ätit den traditionella söndagsmiddagen i detta hus (köttfärssås och spaghetti) och vet inte om jag vågar avslöja vad vi roade oss med efter maten… jo, okej, mammas PEF-mätare. Det är en sån där liten apparat som man blåser i som mäter lungfunktion och därmed i hur god form man är, ungefär. Pappa var naturligtvis lååååångt över alla kurvor som finns (löjlig grundkondition, han brukade bara träna för Göteborgsvarvet i kanske tre veckor)men både jag och mamma låg faktiskt långt över normalvärdena för vår respektive ålder och längd. Det måste jag vara nöjd med. Tydligen hade ambulanskillarna berömt min syresättning häromveckan också, haha, så jag har väl bättre cirkulation och kondis än jag trodde. Jag ”ska” ha 440 men hade 580 på de flesta mätningarna, ibland något under, ibland något över. Woohoo, eller nåt!

Sedan, Vem kan slå Filip och Fredrik, hallon och yoghurt och nu läggdags. Nej, jag ska inte sova riktigt än, men jag försöker vara duktig och lyda doktorn och vila ordentligt åtminstone.

Hoppas hoppas hoppas att jag har fått ordning på datorn och har internet hemma imorgon igen! Om inte vet ni varför…