Trött, trött, trött. Satt uppe sent igår kväll och pratade med en gammal kompis på Facebook som jag inte pratat med på flera år, och plötsligt var klockan över två, och sedan ringde väckarklockan kvart över åtta för att påminna mig om medicinen och nu är jag sömnig som bara den. Men jag hinner sova en stund i eftermiddag, jag börjar inte jobba förrän 18. Det känns skönt att ha några timmar för mig själv nu.
Jag fick ett av de finaste SMS:en jag någonsin fått igår kväll och ler fortfarande åt det. Det är otroligt vad relativt små saker kan göra.
Stories from the city, stories from the sea 