återigen på marken

Har haft några ljuvliga dagar.

Nog blev det Sjöfartsmuséet i lördags och oj vad roligt det var! Jag tycker ju att Akvariet är bäst, men modellerna och marinmålningarna på andra våningen är också riktigt härliga. Åt falafel respektive veggieburgare på ett litet ställe mittemot efteråt vilket var väldigt gott men jag luktade falafel i minst tolv timmar efteråt trots dusch. Jaja, alltid gladde det någon. Kvällen spenderades hemmavid i lugn och ro med prat och musica pop och plötsligt var klockan nästan fem. Ser man på.

Söndag blev därmed en väldigt lång sovmorgon till att börja med, innan det blev dags att åka ner till Gamla Ullevi för Blåvittmatchen! Jag har inte varit på en match sedan våren 2001 tror jag, och det var jätteroligt att gå och jätteroligt att det gick så bra (vi vann 3-0 och lyckades till och med missa en straff) – men synd att det var så få där, jag hade väntat mig många fler sista matchen på säsongen, och särskilt som det var 2000 fler biljetter sålda än folk som kom! Kvällen ännu en gång spenderad hemma med en väldigt god chili- och currygryta med linser och potatis, samt Peep Show och snicksnack.

Idag har jag jobbat! Jajamensan! Och det var jätteroligt och gick jättebra så jag är sjukt nöjd. Sex timmar sammanlagt, men som chefen med all rätta sa är det bara dumt att försöka knöka in mer info i huvudet än så en utbildningsdag. Man blir lite rolig i huvudet av dålig inomhusluft, att försöka komma ihåg en massa koder och hälsa på nya människor. Dock inträffade ungefär världens roligaste sammanträffande.

På gymnasiet hade vi en väldigt skojig fransk lärare par le nom de Michel Gasc. Han brukade prata med stark fransk brytning om sin dotter som bodde på ”Karrrrl Gystafsgaaaatan”. En kund kom till mig idag och frågade vart vårdcentralen låg. Jag hade inte en aning och hon sa att den låg på Karl Gustavsgatan, vilket inte hjälpte mig så mycket men fick mig att tänka på M Gasc. Gissa vem som stod framför mig med ett grekiskt lantbröd och lite ost max tio minuter senare? Jajamensan. Så jag fick prata lite franska som jag inte trodde att jag kunde, och återhöra ”Mademoiselle Annaaaa!” för första gången på ett antal år. Typ elva. Vi hade jättetrevligt. Men vilket sjukt sammanträffande, första dagen i kassan!

Anyway. Jag slutade vid två och kom hem. D hade tänkt åka till Tyska Kyrkan och till IFK-butiken, men när jag ändå kom hem såpass tidigt tänkte vi att det var trevligt att umgås lite istället innan han måste åka, så vi körde på det istället. Fika och lite sen lunch och sådär och sen var det plötsligt dags att säga hej och adjö och bu vad tråkigt! Vi hade båda tänkt att det nog skulle bli lite påfrestande att umgås non-stop i nästan fem dagar och att vi säkert skulle må bra av att dela på oss närhelst det behövdes, men vi hade det verkligen jätteroligt hela tiden, det var inte det minsta jobbigt eller overbearing och det är jag glad för. Vi har känt varandra så länge i olika konstellationer att jag naturligtvis inte trodde att det skulle bli jobbigt på det viset, men nog att eftersom vi båda är lite av ensamvargar skulle önska lite ensamtid också, men faktiskt inte.

Förhoppningsvis kan vi göra om det för det har verkligen varit fantastiskt roligt.

Bilder to come!