Vad jag gör uppe klockan tre? Jo, jag ska sova på beställning om 4½ timme och fick bara sova halva min normala dygnsvila. Vilket jag hade räknat ut ganska minutiöst tills mamma kom och förklarade vad klockan var (vilket jag redan visste och artigt hade avsagt mig då jag faktiskt föredrar att vakna till en väckarklocka) och då var det väl lika bra att gå upp då. Får se hur det känns om en halvtimme. Det sista jag vill ha är en favorit i repris av måndagens débâcle.
Hur jag mår? Tja. Jag har sannerligen mått bättre. Det enda jag kan jämföra denna smärtan med är en riktig influensa, en sån där som gör att man bara inte kan existera i normalt tillstånd. Men jag petade i mig en liten konkoktion av värktabletter igår så nu har (peppar, peppar) den där huggande värken som får mig att pipa rakt ut lugnat ner sig en smula. Muskel- och blåmärkesontet sitter där det sitter. Nu är det såpass skojigt att jag inte kan rynka pannan utan att bli tårögd, inte sitta ner utan att korrigera ställningen väldigt noggrant, inte lyfta armbågen över axeln, inte hosta utan att bli tårögd, inte höja rösten eller skratta för vigoröst, inte vrida nacken mer än 45 grader utan våld. Typ så. Ja, det är hemskt irriterande, men jag tackar någon med makt för att händerna uppför sig (halva vänstern är blå men det hindrar inte rörelse och datorsittning för då hade jag tappat fattningen) och likaså fötterna vid promenad.
Jag tog en promenad igår förresten, hälsade på farmor och farfar på kyrkogården, tog bussen ner till torget för jag tänkte skaffa mig ett lånekort på bibban som jag inte kunde hitta för det låg balettsalar där Backa Bibliotek SKA ligga och på Kulturhuset vägrade de svara på min fråga eftersom det var ”lunchstängt” men de stod tre pers och häckade i receptionen. Kom hem och googlade och hittade naturligtvis bibban. Inne på gamla soc-kontoret. Tja, där ser man. Jag får gå upp till Högsbo-varianten någon dag när jag rättar till mig. Hur som helst promenerade jag hem också så det blev någon sammanlagd timme vilket var jätteskönt. Det är ju ganska likt träningsvärk det här, och detta är det längsta avbrott jag har haft från Friskis sedan jag började om i somras, så jag behövde verkligen komma ut och röra på mig lite grann. Och det ÄR ju sant att träning är det enda som biter på träningsvärk.
Anyway. Får skjuts med min dyra moder till Sahlgrenska, sover förhoppningsvis bra och fort så jag får komma hem, kolla posten, vattna fönsterträna, dammsuga, måla om naglarna och vad mer jag nu ska hitta på. David kommer imorgon vilket ska bli jätteroligt, men tajmingen är allt annat än exceptionell. Det är tur att han redan vet att jag inte har några pengar att leka med för han är garanterat inte inställd på några hysteriska utsvävningar ändå. Det blir promenader, saker man kan göra gratis (ja, med ett Västtrafik-kort då) och kanske eett och annat gratismuseum. Inga konstigheter.
Det roligaste är väl att vi måste hålla besöket hemligt för ett par petiga små petnissar i Manchester även om det inte är några konstigheter där heller egentligen. Men det är ganska roligt att folk över trettio kan vara så långsinta över något som verkligen egentligen aldrig hände.
Just det ja, och jag har en telefonintervju i eftermiddag. Håll tummar och tår please!
Stories from the city, stories from the sea 