itchy footsies

Jag vill resa igen. Jag vill tillbaks till New York och Amsterdam, och Malta och Gozo också. Och Frankrike. Jag och Fredde pratade om franskan häromdagen (gick båda i särskild franskinriktad klass på gymnasiet, dock inte samma) och hur lätt det har varit att tappa den fast man verkligen vill ha den kvar! Min lösning är att vi ska gå en kvällskurs nästa höst när han är klar med studierna och sedan rymma till Provence en månad sommaren därpå och ta de much coveted körkorten i någon liten håla utan rondell och trafikljus, äta väldigt mycket ost och dricka lokalproducerat vin rouge. Det låter väl som en plan?

Detta var en ”small pastrami sandwich” på en kosher deli ganska nära Grand Central Station. Tja.

Och inte var Malta helt oävet heller. Detta var utsikten från vårt hotellrum.

Pizza på Gozo, grannön. En av de godaste måltider jag någonsin ätit. Ett glas vin kostade en euro och pizzan fyra, med utsikt över den vackraste bukt jag sett i hela mitt liv tror jag.

Och så vill jag förstås åka till Los Angeles och hälsa på Linda, jag vill åka till Italien och hälsa på Mauro, jag vill till Grekland och se Parthenon och Akropolis och äta rysligt god mat, jag vill åka till Kanarieöarna nån gång och se what all the fuss is about, och likaså Mallorca antar jag. Jag vill till Sicilien (ja, också Italien, I know) och äta mat med massa citron i och lära mig ett och annat om maffian. Jag vill återse vackra, vackra Wales, särskilt Beddgelert och Snowdonia, jag vill naturligtvis hälsa på i London och träffa alla underbara vänner igen, saknar Karin, Cicci, Vivi, Lana, Lina, Helena, Tom, Adrian, Karine, Vinod, Maysa, Daniel, Alex W, Laura, Marie, Chris och så många fler att jag inte ens kan börja skriva ut alla namn, så det gör ont, och likaså en repa till Manchester och träffa Alex C (eller Alex P egentligen men han avskyr sitt efternamn och använder sitt mellannamn som efternamn haha), Sarah, David, Thom, Rob, Louise och alla andra gamla rävar. Och Cambridge ska vi inte tala om. Om jag skulle drabbas av något underligt slaganfall och vilja flytta tillbaka till England skulle Cambridge garanterat stå högst på önskelistan, det är en underbar stad. Söndagsmorgnarna när Andy spelade rugby och jag promenerade och varenda kyrkklocka i hela stan ringde (det finns 31 colleges och alla har sina egna kapell, plus de vanliga kyrkorna då) var magiska. Och ljuvliga Lake District. Bowness-on-Windermere är en av de vackraste orter jag någonsin varit i. Det skadar förstås inte att det finns en gigantisk Lakeland-butik där heller 😉 Och Guildford med förstås. Fantastiskt mysig stad. Här är ett motiv från trädgården på puben med det skojiga namnet The Weyside. Ja, det är floden Wey som flyter förbi.

Alex W och Marie på The Maypole in Cambridge. En ypperligt representativ bild 😀

Lake Windermere.

Ett gammalt ånglokståg i Beddgellert. Det luktade ljuvligt om ångan.

Också Beddgelert.

Visst är det vackert?

Och Australien förstås. Att få komma till Melbourne och Castlemaine och träffa Nic, Laura och Seb igen hade varit helt underbart. Och att se Sydney Harbour med egna ögon, och att åka till Brisbane och träffa Nic MacB åter, Nya Zeeland och hälsa på Toni i sitt nya hus, och Sarah om hon är där, och Danny och Steven förstås.

Och Heather i Dallas och Tim i upstate New York, och Heather i Ohio och Jena och Jennie (när hon väl kommer dit) i Wisconsin för att se den ”andra delen” av USA.

Och Skottland. Särskilt Edinburgh men även Glasgow och landsbygden. Pappa är sugen på att åka och kika på lite whiskydistellerier och St Andrews förstås, så det kanske kan vara något. Mamma har tydligen fått för sig att hon vill åka till Aberdeen, fråga mig inte varför, så vi kanske kan sammanställa nån sorts familjetripp.

Och älskade Köpenhamn förstås! Det kanske skulle kännas lite konstigt att komma dit nu efter förra besökets äventyr, men jag tror inte det faktiskt.

Ljuvliga Nyhavn.

Och London är inte helt oävet heller.

Och i den ändan av världen vill jag ju komma till Lund och hälsa på Maja förstås. Tänk, vi har pratat nästan dagligen i 9 år men bara träffats en enda. Hon vet nog mer om mig än någon annan i hela världen. Det är ganska fantastiskt.

Lite Wanderlust kanske, ja?