livsfarliga drinkkakor!

Viveca Sundvall, numera Lärn, var en av mina favoriter som barn. Jag älskade – och älskar fortfarande – böckerna om Mimmi och Eddie, och Vad händer om man vänder på Paris och Dadlar och Dromedarer och allt annat hon kom med.

På äldre dar har jag fallit i djup kärlek med böckerna om Saltön, och det är kanske inte helt förvånande att jag blev eld och lågor när kokboken Till Bords med Saltöborna kom ut 2006!

Hittills måste jag erkänna att jag inte har lagat ett smack ur den, utan bara suktat och tänkt att när jag får råd så ska jag bannemig bjuda alla jag älskar på Månssons Förälskade Havskräftor…

Boken har legat hemma hos mor och far sedan jag fick den, och den låg överst i en bananlåda som jag hoppades att pappa skulle ta med sig idag men det regnade så förbaskat att jag sa att vi struntar i lådan, ta det viktigaste bara. Men så hade mamma tänkt ett steg längre och stoppat ner de där galgarna jag nämnde och en massa mat och en anteckningsbok med en underbart vacker mussla på – och så Till bords med Saltöborna.

Jag kunde inte låta bli att sitta och läsa igenom den en timme eller så och fantisera om de mest underbara anrättningar jag skulle kunna åstadkomma – och så hittade jag något fantastiskt!

LIVSFARLIGA DRINKKAKOR!

Inte nog med att de innehåller två av mina favoritingredienser alla kategorier – ost och oliver – men jag hade dessutom (nästan) de andra ingredienserna hemma!

Så, let me present: Livsfarliga Drinkkakor à la Viveca Lärn.

Jag fick som vanligt vara så god att adaptera receptet lite grann – jag hade inget smör hemma men däremot margarin, som jag egentligen skyr som pesten men var tvungen att köpa pga smörbristen förra veckan så att jag kunde få ihop en sockerkaka till Johannas besök i söndags.

Det blev exakt 20 stycken för mig, men hade jag gjort alla precis lika stora hade det säkert blivit fler än 25.

200 gram riven lagrad ost (jag körde på cheddar och har ingen aning om hur mycket det vägde, det var nog snarare 150 g än 200)
3 dl vetemjöl (mät med sked i decilitermåttet, det är väldigt lätt hänt att mjölet packas för tätt)
100 g rumsvarmt smör (jag använde som sagt margarin och tillsatte lite havssalt och tog lite mer än receptet stipulerar) då jag inte tror att jag hade riktigt nog med ost och mjölet inte riktigt ville vara med)
1 liten burk gröna oliver med pimiento (jag vet inte vad en liten burk ska vara, men jag använde väl en halv sådan där långsmal)

Nyp ihop ost, vetemjöl och smör. (Det blir som en smuldeg – jag trodde att jag hade gjort helt fel och att det skulle bli som en smidig pajdeg ungefär, men nej, det verkar som om smuldegskonsistensen är rätt.) Låt vila 1 timma i rumstemperatur.

Rulla degen till valnötsstora bollar (här får man jobba lite med degen och rulla den som köttbullar ungefär, den kommer inte att hålla ihop om man inte ger dem lite TLC). Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper (hade jag inget, jag lade dem på aluminiumfolie som var lätt oljad) och tryck ner en oliv i varje boll (gjorde jag direkt i handen, det var lättare så eftersom degen är lite smulig).

Grädda mitt i ugnen i 200 grader i ca 10 minuter eller tills de har fått lite färg (jag körde mina i 15-18 minuter tills de kändes lite kakiga och hårda uppepå).

Så vansinnigt goda. Oj oj oj.

När de svalnat placerade jag dem i en av mina favoritkakburkar (det är lite intressant att jag som aldrig bakar har tre kakburkar till mitt förfogande):

Och nu, efter att ha pratat med flera av mina absolut bästa vänner, är det snart läggdags. Tillfreds, glad och lycklig.

Kärlek och värme till alla!