friday I’m in love

Jag fick ett sug att läsa om Moab is my Washpot, Stephen Frys självbiografi över sina första tjugo år eller så, igår kväll efter QI för jag älskar honom så vansinnigt mycket. Naturligtvis resulterade detta i att jag var tvungen att gå igenom alla bokhyllorna då (nästan) alla ”fack” är fyllda i tre rader. Och naturligtvis stod den längst in i ett av de allra sista facken. Vilket då resulterade i en röjning och mindre organisering av hyllorna. Vid midnatt. Inte riktigt normalt. Nej. Jag flyttade även köksbord och matta, flyttade lampor, gick igenom en massa skivspill och skurade av köksväggen över spisen… lite manisk?

Egentligen vill jag ha böckerna i färgordning, sådär häftigt som Ninni Schulman visat bilder på, men i och med att de står i tre led så tror jag att det blir svårt. Men skam den som ger sig, jag ska peta lite i dem idag ändå. Måste nämligen gre mina CD och DVD:er för de står i en sabla röra, så det är väl inte omöjligt att böckerna får sig en ordentlig genomgång också.

Hur som helt. När jag fått tag på Moab is my Washpot hade jag plockat fram ett femtontal andra böcker som jag tänker läsa snart, så de får bo i nattduksbordet nu tills jag tagit mig igenom dem. Jag har drabbats av läslust, skrivlust, fotolust, städlust, fixlust, jag vet inte vad som har tagit åt mig. Ska man inte bli trött och deppig på hösten?

Jaja. Jag sov jättegott och vaknade inte förrän tidningen kom (sent, klockan var kvart över åtta!). Score. Satte upp min gamla bonad som varit med både här och där – ännu en räddning från en säker död hos mamma och pappa:

”Små små ord av kärlek sagda varje dag / Sprida över hemmet solsken och behag”

Jag älskar gamla bonader. Denna är visserligen tryckt och säkert multiproducerad, men det struntar jag i, jag tyker att den är söt ändå.

Har även hittat en massa ”kort” jag köpte för längesen som skulle upp i lägenheten i Brockley men som aldrig blev av… det är ett gäng färgglada foton på karameller, ett gäng med målningar från NYC, ett med kustnära målningar och ett med foton från Venedig. De är 13x18cm, så inte för stora för att sätta i grupp på en dörr t.ex.

Men men. Nu är det jag, Fredagskrysset och en hel kanna te aaaaall to myself… och Radiohuset på P4 där Hasse Andersson har den goda smaken att just nu spela Så länge skutan kan gå.