Alltså – det måste vara SÅ hög volym på Slottsskogsvallen, jag har verkligen hört hela konserten inklusive mellansnack utan problem! Okej, det är bara tio minuters promenad bort eller så, men ändå, det vibrerar i väggarna! Roligt att höra favorit-Håkan-låtarna live hur som helst 🙂
Och nu blev det fyrverkerier också, käre värld! Kan inte låta bli att tycka lite synd om familjer med småungar dock för jag kan inte tänka mig att någon har kunnat sova en blund till det ljudet – och dessa smällarna är rejäla, det låter som nyårsafton ungefär fast utan tutande båtar. Hittills…
Fick tyvärr en tråkig nyhet idag så jag är lite nedslagen. Mammas morbror har drabbats av strupcancer och ligger inne på NÄL (fast han får permis då och då tydligen). Mormor och morfar hyrde av dem i Hunnebo förr när han hade järnaffären där så vi sågs ju ofta, och vi har bott grannar med dem däruppe de senaste åren, fram till förra sommaren (tror jag att det var) när de flyttade till ett lite mer praktiskt hus för gamlingar. Usch. Han var tydligen vid gott mod under omständigheterna så det var ju skönt, men jag tycker synd om mammas moster som går och skramlar för sig själv i det nya huset som ligger mycket längre från själva samhället, säkert orolig och ledsen. Ska se till att åka upp och hälsa på henne när jag är i Hunnebo härnäst om två veckor, när pappa fyller år. Han och de andra gubbarna i järnaffären brukade alltid ställa ut burkar och flaskor åt oss att panta och mamma berättade om när han och Gunnel var nygifta (hon är bara tretton år äldre än mamma) och han bjöd henne och syskonen på glass iförd en gul frottéskjorta med omlottkrage. Haha. Man får minnas det fina 🙂 Förhoppningsvis går det ju bra, men han har väl inte direkt tagit hand om sin kropp (både rök och krök ganska vilt där) och han fyller snart 75 så är ju ingen ungdom heller. Jaja, det är bara att hoppas på det bästa.
Nu var det dags för Nu kan du få mig så lätt – fint till solnedgången, jag fattar inte hur ljust det fortfarande är fast klockan är elva!