typiskt

Manpower-tjejen jag skulle träffat nu på morgonen är sjuk och tjänsten jag skulle intervjuats för på förmiddagen har blivit tillsatt direkt av uppdragsgivaren. Typiskt värre! Men vad gör man. Jag sov knappt en blund inatt så nu kan jag åtminstone klämma in en liten tupplur.

Pappa är snäll och hämtar mig på vägen till Hunnebo så slipper jag åka kollektivt till Backatorp. Inte för att det är speciellt traumatiskt, men jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite ängslig för att ge mig ut ensam på ”längre äventyr” faktiskt, efter helgens eskapader. Töntigt, of course, men… ja. Slipper jag så är jag glad. Även om jag mår bra förutom tröttheten och den allmänna ”träningsvärken”.

Känner att jag liksom måste lyssna på kroppen lite extra nu. Det ska man förstås alltid göra, men… ja. Är jag trött behöver jag sova, liksom. Är jag orolig behöver jag lugna ner mig. Då får man väl helt enkelt vara smart och göra det man blir tillsagd.

Nej, nu kryper jag ner. Fönstret står vidöppet så frisk luft får jag på köpet 🙂