två nötcrème och en moviebox

Lyssnar på Två Nötcrème och en MovieBox av Filip och Fredrik. De är helt otroliga, rekommenderas å det varmaste! Jag är ju några år yngre än dem, men vissa saker minns man ju ändå… biltelefoner till exempel, och jag glömmer aldrig vår första video! 1986 var det, jag och mamma hade varit i Hunnebo, antar att pappa jobbade fast mamma hade semester, och så hade han köpt en VIDEO! Spelade alltid in Disneytajm med Lasse Åberg i alldeles för högt uppdragna brallor…

På tal om det. Vilka är era första nyhetsminnen?

Jag minns Tjernobyl – mamma lyssnade på radio på grammofonen när hon fixade något i köket och jag hörde väl på något när jag lekte med något. Missuppfattade hela alltihop och gick ut till mamma och frågade: ”Du. Vem ÄR den här Karl Åby som de pratar om hela tiden?”

Sedan, och det var ju faktiskt ett par månader innan Tjernobyl – Palmemordet. Jag skulle upp och titta på Godmorgon Sverige med Fredrik Belfrage (som jag kallade min väninna – fråga mig inte) och så var det bara en svart skärm där det stod att programmet var inställt för att statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Jag var liksom tre och ett halvt och hade ju ingen aning om vad varken statsminister eller mord betydde så jag gick in till mamma och pappa och klagade för att jag inte fick se detta underbara program. Lite chockerande kanske för dem då. (Och ja, jag kunde läsa då.)

Sedan känns det inte som om jag kommer ihåg så mycket viktiga saker på ett antal år, nutidsorienteringen i skolan vanns alltid av samma kille ändå så det var liksom ingen nytta med det (fast jag tror att min kusin Michael vann skoltävlingen ett år!) – till Estonia. Vi hade varit hemma hos kusin Fredrik med familj på kalas och det blåste som bara f-n och mamma sa i bilen ”Vilken tur att man åtminstone inte är ute på sjön!”. Jag vaknade mitt i natten och lyckades inte somna om och sedan kom mamma in och berättade på morgonen. Skolan var helt vansinnig den dagen, min klassföreståndare envisades med att spela Stad i ljus och sedan hände det inte så mycket. Vi var liksom tolv, bogvisir var väl inget vi riktigt fattade egentligen.

Nu har jag totalt tappat tråden här, man ska inte blogga kvart över sju på morgonen 😀