Är alla bekanta med bokhandeln Wettergrens?
Detta hade jag glömt – jag gick på ”pyssel” med min goda vän Veronica när jag var fem-sex år kanske – naturligtvis var detta organiserat av kyrkan så då och då brast vi ut i sång om Gud och Jesus och alla deras vänner.
Till exempel ”Jag har en telefon som går upp till Guds tron, och när jag får problem så ringer jag med den!” och liknande…
En annan var ”vem har skapat dig och mig, dig och mig, dig och mig, ja vem har skapat dig och mig jo GUD i himmelen!”
Eller min version som gick som såhär: ”Fööööör vem har skapat Wettergrens, Wettergrens, Wettergrens, ja vem har skapat Wettergrens, jo GUD i himmelen!”
<
Det var väl så det började… när mamma städade på helgerna brukade hon skicka ut oss på äventyr – antingen promenad till farmor och farfar, eller på museum, eller helt enkelt ner på Wieselgrensplatsen vilket innebar ett automatiskt besök på Wettergrens! För det mesta handlade vi Fragglar eller Smurfar, och ibland gav vi oss ner på nedervåningen för att kika på böcker till pappa. En av dessa gånger lyckades jag slarva bort mig totalt och slarvade då även bort min egen pappa. Vi återförenades ganska snabbt då jag hade huggit tag i någon okänd karl med jeansjacka och jeans som pappa också hade (det var ju modernt tidigit åttiotal) och den okände karln kopplade att jag nog inte var hans dotter och hittade mannen som var lite lik honom – e.g min pappa!
Hur som helst är poängen här att jag fastnade i bokträsket som väldigt liten och har inte tagit mig därur ännu. Det är inte direkt något jag sörjer över 🙂
Nu ska jag gå och lägga mig igen – blev lite pigg av tanken på böcker bara 🙂
Stories from the city, stories from the sea 