Måndagen började sådär underbart som bara en måndag kan göra – med att det är svinkallt i hela lägenheten, en timme tills det är dags att gå upp och man är superkissnödig och därför MÅSTE gå upp. Fast det är ju skönt när man väl är klar förstås.
Därefter – ösregn, ösregn och mer ösregn. Kom till stationen för att ta 0755-tåget – då hade inte ens 0729-tåget kommit än. Vi tänkte vänta, men insåg efter sisådär tio godståg från Channel Tunnel åkt förbi att det var nog inte läge, så vi åkte till Catford, promenad till Catford Bridge, världens längsta perrong utan tak och ösregn, världens knöigaste tåg… men vi kom fram till slut (två minuter tidiga!) och nu får jag snart en Toffee Nut Latte levererad till skrivbordet. Och jag har faktiskt börjat torka. Allt känns bättre när man har torrt på fötterna åtminstone!
Fick precis ett mail av mamma att jag har fått tandläkartid 21:e december, man tackar så mycket. Det är väl lika bra att gå när jag har chansen, men jag tycker INTE att det är kul. Men – det är i alla fall tretusen gånger bättre än Folktandvården, så det är ju en tröst att slippa Selmakliniken, huuu!
Morgonen har faktiskt bara flugit förbi här, det är inte helt fel. Till lunch har vi rester från gårdagens helstekta skinka (smakar lite som julskinka, denna gången var den kryddad med honung och senap, andra gånger har jag kokat den i Cherry Coke och sedan glaserat med körsbärssylt och rödvinsvinäger) – den blir sådär härligt god och mör att köttet nästan smälter i munnen – dock blev det tyvärr inga rester från tillbehören så vi får se vad vi kan hitta på – skinkmacka med senap är ju i och för sig aldrig fel!
Stories from the city, stories from the sea 