När jag var liten hade jag uppenbarligen lite svårt för gotländska. Det kanske inte är så konstigt när man är uppvuxen på västkusten, men i alla fall. Denna sången tyckte mamma mycket om när jag var barn:
Jag trodde tills jag var kanske åtta att hon faktiskt sjöng "tills du rapar högt mitt namn"… och nu när jag hör den är jag icke mindre övertygad.
En favorit, som också är gotländsk var detta mästerverk:
En av mina bästa polare var nämligen Gizella som jobbade på ICA-butiken Virveln på Virveltorget, nära oss, och ibland fick jag sitta i hennes knä och trycka på Kolonial-knappen (den var stor och vit) – min dröm var att bli snabbköpskassörska! Och det blev jag ju, om än en kort period 🙂