phew!

Vi lämnade huset tio över åtta imorse, nu är hon fem i halv tio och vi är äntligen hemma. Jesus, vilken dag. Först kalabaliken när Andy hade glömt en massa grejer hemma, så han fick åka tillbaks och hämta det medan jag stannade på Victoria och fikade. Vi anlände till slut till Kilburn och biluthyrningen vid tjugo över tio, men fick inte ut bilen förrän vid tolv – inte fick vi en skåpbil heller för spegeln var sönderskrapad på den vi skulle ta, men väl en Cross Country-typ Ford. Därefter gick resandet ganska smidigt, vi tog en sväng till Brent Cross och shoppade lite och sedan iväg till IKEA, där vi måste ha spenderat minst tre timmar. Fick bilen packad och körde hem med en massa omvägar och felkörningar (inte Andys fel utan City of Westminsters!) och nu är vi då äntligen hemma. Vi har packat ur allt "smått" ur bilen redan, men möblerna (två byråer, en bokhylla och en hylla till köket) får ligga kvar tills imorgon. Jag orkar verkligen inte bära 123 kg (!) möbler just nu.

Andy har åkt till Meze Mangal för att hämta take out-turkiskt – härligt att slippa tänka på matlagning nu – och sedan blir det nog drås i säng skulle jag tro. Jag är så trött och har så ont i fötterna att jag knappt vet vad jag heter, men jag är väldigt nöjd med IKEA-äventyret, även om det blev ett dyrt kalas!

Vi har bilen imorgon också och har bestämt att det är lika bra att utnyttja den medan vi kan, så om vädret är fint åker vi på utflykt någonstans, kanske neråt havet till. Inte Brighton, det är vi överens om, men det finns ju andra fina små orter som man kan förära med ett dagsbesök. Eastbourne och Hastings ligger ganska bra till för oss, och då skulle man kunna kika lite på Royal Tunbridge Wells på vägen, så det ska jag föreslå när karln kommer tillbaks.

Och sist men inte minst, ett jättegrattis till mina älskade vänner Linda och Philippe som har förlovat sig! 😀