makrill

Fy tusan vad gott det är med stekt makrill! Det är ju en väldigt billig fisk också, men såvitt jag minns har jag bara försökt tillaga hel, fylld makrill en gång här i London, och annars har jag hållit mig till rökt sådan.

Jag SMS:ade mamma och fick instruktioner om att panera den i ströbröd och salt, och det blev hur bra som helst. Jag har två ganska dåliga bilder som jag kan lägga upp imorgon 🙂 men det smakar verkligen hemma.

När jag var liten och vi var i Hunnebo brukade vi fiska några gånger per sommar, med skilda resultat – men det brukade alltid bli åtminstone så att vi kunde äta det till middag, fem till tio personer kanske, och lite vid sidan av att äta på skäret dagen därpå. Jag var inte världens mest tålmodiga makrillfiskerska, så det brukade sluta med att jag siktade på vitling på botten istället (som också är gott men pilligt som sjutton att filéea) men de vuxna brukade göra rätt bra ifrån sig. Mamma och pappa tävlar fortfarande om vem som fiskar bäst 😉 och jag var en hejare på att plocka av firrarna från kroken och att agna med ygna och råräk.

En gång när vi makrillfiskade fick jag brännmanetstrådar i ögat. Fy satan vad ont det gjorde. Allvarligt talat, jag har varit med om smärta efter trafikolyckor med tredje gradens brännskador och annat, men så som det sved med manet i ögat kan jag inte ens försöka att jämföra. Därmed råder jag alla att inte klia sig i ögonen om man har fiskat på met – risken finns och den är inte rolig att ta! Det är nästan synd att det inte finns några kort på det äventyret för det var nog en riktig syn.