(Rubriken ska sjungas till melodin av Everclear’s So Much for the Afterglow… ;))
Jag gick till biblioteket och blev förföljd av världens längste man! Först stod han alldeles för nära mig när jag tittade på kokböcker och läste på baksidan av en bok om grönsaksuppdrivning. Fine.
Jag förflyttade mig runt hela bibban, kriminal, adult non-fiction, adult fiction, teenage non-fiction med honom i hälarna (alltså max en halvmeter bort hela tiden) och då till slut började han prata med mig – och frågade om jag talade franska. Nehej du, sa jag, fast det hade jag kanske klarat av i ett vettigare sammanhang. Då gick han tillbaks till datordelen och verkade sitta och gnida sina kritstrecksrandiga brallor mot en hårddisk. Jag gick. Haha.
När jag kom hem stod det två lokala alkisar och hängde på hörnet. Sorgligt nog är de hemlösa – så vitt jag kan förstå – men varenda gång någon kommer nära dem börjar de prata om sitt hus och hem och vem som senast städade köket. Okej, visst. Jag gick in förstås och fixade och donade lite i köket, och då bosatte de sig temporärt på trappan upp till lägenheten och satt där och GALLSKREK på varann i nästan en halvtimme. Jag funderade på att ringa polisen, bara för att se om de hade någon på patrull i närheten som kanske kunde be dem kliva av våran trappa – särskilt som det vore skönt för Tescomannen att slippa kliva över dem – men de försvann mer eller mindre självmant när den tidigare bostadsägaren kom för att hämta ett födelsedagskort som hans pappa skickade hit av misstag från Australien.
Så mysigt var det idag ja 😉 nej, men skämt åsido, det är väldigt lugnt och fint här, det finns knäppisar lite varstans, det gör inte så mycket.
Jag lånade Jamie’s Dinners på biblioteket, samt The Ya-Yas in Bloom – hade ingen aning om att det fanns en bok till efter The Divine Secrets of the Ya-Ya Sisterhood som är en av mina favoriter alla kategorier, skriven av Rebecca Wells, läs den så ska jag berätta om denna är lika bra, och Brixton Rock av Alex Wheatle, som jag aldrig hört talas om förut. Uppföljaren heter East of Acre Lane, och jag har ju bott på Acre Lane en gång i tiden med Crazy Frank, så jag blev onekligen sugen. Snart klar med Middlesex, bara några sidor kvar nu, så det var väl bra att få lite mer läsmaterial. Som om jag inte har nog…
Har tre liter bolognese på spisen i skrivandes stund och har som sagt Tescomannen på väg inom två timmar. Spännande värre här i Crofton Park på lördagarna… 😉