Nu är det dags att bjuda lite på mig själv. Oj oj oj, jag hade bara sett detta kortet i miniformat och fick nu ett mindre skrattanfall när Andy skickade kortet.
Detta är taget på övre däck av en sightseeingbuss på väg till Harlem. Jag har aldrig varit så blöt i hela mitt liv som efter den bussturen. Min väska är fortfarande inte helt torr, och detta var i söndags. Hahaha, jag ser helt uppgiven ut! Ja, det var jag kanske också. Titta noga så ser ni att jag knappt kan se genom glasögonen för det regnade så förskräckligt. Jag hade mascara i hakhöjd och kjolen blev så blöt att det klafsade när jag gick. Detta var naturligtvis Andys fel. Inte regnet, men att vi bestämt skulle åka sightseeingbuss just i detta underbara väder.
Dagen efter hämnades jag ganska hårt – eller försökte i alla fall – och tvingade med Andy till Strand Bookstore. Han handlade dock fler böcker än vad jag gjorde…
På tal om böcker kan jag även meddela att jag läste jättemycket när vi var borta! Inte för att jag hade så mycket fri tid så att säga, men på morgonen, i badet och sådär… mer om det snart.
Stories from the city, stories from the sea 
hoho, kul!
jag har också en sån där "alldeles vilsen och uppgivet i regnet i new york"-bild. undrar om det är typiskt?
GillaGilla
Jo, man kan börja undra 😉 Jag gjorde den där minen med flit ska jag erkänna, men den påvisar känslan ganska tydligt. Du skulle sett mig efteråt, jag fick gå och hålla i kjolen med en hand för tyget blev så tungt efter regnet, och sedan gick vi och åt lunch och när jag ställde mig upp såg det ut som om jag hade pinkat ner mig. Som tur var tyckte servitören väldigt synd om oss som var så blöta och förstod nog att jag faktiskt inte hade blött ner stolen med flit. Det var ändå galon, det gick finfint att torka upp med halsduken.
GillaGilla