Jag läste ut Best Man av Matt Dunn förra veckan. Önskar att jag kunde rekommendera den, men det går nog inte rent moraliskt. Den är för förutsägbar, karaktärerna är inte speciellt unika och jag hoppas att det är för att detta var debuten som den är riktigt tafflig på vissa ställen. Synd, för The Ex-Boyfriends’ Handbook är riktigt rolig. Jag har fortfarande From Here to Paternity och Ex-Girlfriends United väntande på mig, den senare tar upp karaktärerna från TEBH igen (Ed och Dan) som är riktigt skojiga. Men tyvärr kan jag inte ge Best Man mer än 2,5/5 – halvpoänget kommer för att det faktiskt är humor i att döpa två amerikanska bögar som sköter en bar i Chelsea för Pritchard & Rudy.
Sedan köpte jag, och slukade, Viveca Lärns Värmebölja och Aprilväder, vilket konkluderar serien – fast jag hoppas att det blir fler. Underbara böcker, jag älskar och hatar persongalleriet om vartannat, känner igen mig, målar vackra bilder i huvudet och blir så arg, så arg på Emily Schenker och nästan lite småförtjust i Baskermannen. Kan omöjligt ens betygsätta hennes böcker, det känns helt fel, så det tänker jag inte göra heller.
Nick Hornby’s Slam gick också ner förra veckan. Det var sorgligt att jag läste den så snart efter Best Man egentligen, för det var ett par saker som återkom som därför gjorde att jag blev lite sur på Hornby, men det är inte hans fel, så det får jag bortse ifrån. Idén i sig är inte dålig. Boken är otrolig! Magisk realism möter helt vanlig naturalistisk prosa och alltihop kommer samman i en sådan där härlig Nick Hornby-fusion. Lite feel good är den, på samma sätt som A Long Way Down – man får ta sig igenom ganska mycket feel bad innan det är dags för feel good. Men för att vara en herre på över fyrtio tror jag att han har ett otroligt bra förstående för sextonåringar. Eller, gott minne kanske. En välförtjänt 4/5 får den, samt en rekommendation till alla läsare – den tar inte lång tid att läsa och kommer att ge dig ett stort leende på läpparna.
Som ett sidospår kan jag nämna att jag läste om Mimmis Bok av Viveca Sundvall (En ettas dagbok, Roberta Karlsson och Kungen och Vi smyger på Enok i samlingsvolym) här i påskdagarna. Mest för att det är kul. Och det är det. Mimmiböckerna (ja, och Eddieböckerna med) och Eva Bexells böcker om Morfar Prosten är underbara barn-och ungdomsböcker, som även vuxna borde läsa då och då.
Och, som sagt, The Importance of Being Earnest som jag plockade igår – rolig som sjutton, snabb-och lättläst för att vara ett drama och högt rekommenderad! 4,5/5 får den – men vem skulle liksom betyga ner Oscar Wilde? Jag tror att det är olagligt.
Nu pysslar jag med Dubliners av Joyce – glad att det är noveller – hittills har jag läst fem av femton och gillar dem skarpt.
Men nu är det nog bäst att jag spelar lite Backpacker så jag inte blir alldeles finkulturell.
Stories from the city, stories from the sea 